aslongasicare

okej, nu gäller det att prioritera rätt. det är ett av mina tio mål att vara social men till vilken gräns? jag orkar inte med det livet jag levt den senaste tiden. det tar kål på mig. jag bryr mig inte om jag mår bra eller dåligt längre jag prioriterar både skolan och vänner före min egen hälsa. men jag tykcer det är så himla jobbigt att veta att jag kunde ha så mycket roligare om jag skulle vara med vänner jut nu. visst det är skönt att ta det lugnt och varva ner, men efter ett tag blir jag så rastlös. när jag är med vänner känner jag mig så glad över gemenskapen. att jag verkligen har lyckats med det jag velat åstadkomma ända sen sexan. jag, Fanny Nilsson, är omtyckt och folk är med mig för att de tycker att jag är rolig. inte för att de måste vara med mig, utan för att de verkligen vill det. av egen fri vija. jag njuter verkligen av varje stund som jag är med dem för jag vet att det är så jag vill leva. med folk som uppskattar mig runtomkring mig. när jag är med vänner och denna tanken verkligen slår mig, brukar jag tänka att jag inte behöver en pojkvän. jag är tillräckligt nöjd med att vara mig själv och se alla andra ha det bra runtomkring mig. som första gången jag och mickan åkte till varberg. jag visste att frida var på g med en kille och när jag såg hur glad frida var och hur bra de såg ut att ha det så ville jag bara stanna upp och leva med den kännslan förevligt. de är tillsammans och jag som en lilasyster förundras över lyckan de gav varandra. det är samma kännsla som jag hade med anna och philip. att de är tillsammans och jag är lillasystern som får se hur bra de är. jag kände mig så hel av att vara i deras närhet. jag vill hitta tillbaka till den känslan.