pappa

Jag vill bli som min pappa. Han är för det mästa glad och trevlig. Han har även ett lugn hos sig. Man behver inte prata med pappa för att känna att vi har ett band mellan oss, det finns där i tystnaden. Hela hans utstråling får mig att känna mig trygg. Den senaste tiden har jag inte riktigt lyssnat på varken honom eller mamma, men jag har vart vilsen hela hösten. Nu har jag börjat leta mig tillbaka till mig själv och det liv jag uppskattade så innan.

Jag är tacksam för Helena som visade mig att jag var på helt fel spår och även visade mig rätt väg.
Jag är tacksam för pappa som är min största förebild när det gäller att hitta tillbaka till mig själv och den jag vill bli.
Och jag är tacksam för alla vänner som hjälper mig att ta mig dit. Som hjäper mig bli en bra person igen.
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0